ÄNTLIGEN har jag fått vara vid havet! Vi hade egentligen planerat att åka i morgon eftersom att jag hade hört att det skulle bli dåligt väder idag. Men så ringde Luffas och frågade om vi ville med till stranden och jag sa ja givetvis, men baby hade lite invändningar (som väntat) =P Men det bar av mot stranden ändå. Det blev Östra stranden som tur var. Jag är inget större fan av Tylösand faktiskt. Jag fattar liksom inte hysterin kring den stranden. Alla som bor här verkar tro/tycka att den är Sveriges finaste, eller tror att andra tycker det. Men den är inte så speciell, det är inte så värst fin sand eller så. Och det är ju ganska viktigt om man ska kalla den den finaste stranden i Sverige. Men men, det är ju ändå en strand och såna har jag inte haft så nära innan, så jag ska inte klaga =)

Vi la oss en bit i från sandstranden, på en gräsplätt, för att komma i från badjävlarna som de kallar turisterna här. Men det var ett misstag. Visst det var ju ganska skönt att slippa massa folk och så, men det var stenar ner till vattnet. Hala stenar dessutom. Och vad tror du händer? Jo givetvis trampar jag typ snett och skadar vänsterstortå. Jag böjde nageln så den låg dubbelvikt. Det såg jätteläskigt ut. Fredrik blev alldeles till sig och visste inte vad han skulle göra. Så Simme hoppade in som räddaren i nöden och böjde tillbaka den, och fy fan va ont det gjorde! Nu är den "rättvikt" men det gör skapligt ont ändå. Kan liksom inte riktigt stödja mig på den foten, men det går nog över =)
Max var så söt efteråt, för han gick och tittade på min fot hela tiden och frågade om det gjorde ont, och sa även till mig att det gjorde ont.

Kan väl inte riktigt påstå att Fredrik njöt av att vara i solen direkt. Stackarn är ju näst in till albino och bränner sig så fort han ens tittar på solen, men han fick låna barnens solskyddsfaktor och klarade sig ganska bra ändå. Men han klagade ändå =P Får helt enkelt lära honom att tycka om havet och solen!